Prestationsångest- vad göra?

Det är självklart en väldig fördel att ha en insikt om en del av sina egenheter (svagheter?), men ibland kan jag tycka att det känns ännu värre, att man är medveten om dem men man är clueless om vad man ska göra för att komma i ordning med dem. Jag har blivit påmind om en sådan situation senaste veckorna som jag tränat med Elin. Det handlar om min prestationskrav, vad jag anser att jag borde klara av och sedan känslan som uppstår när jag inte alltid når upp till den ribban jag satt upp. Det kan exempelvis vara att jag inte riktigt orkar att utföra det pass som Elin planerat i förväg, så att hon måste modifiera det under timmens gång, då känner jag mig usel eftersom jag ser det som att hon hade ju minsann trott att jag skulle palla allt detta, och så gör jag inte det. Eller helt enkelt bara när visa övningar är så skitjobbiga att jag inte kan göra så bra ifrån mig som jag anser att jag borde kunna. Detta gör mig framförallt arg på mig själv, och även besviken! Jag försöker lyssna på Elin när hon förklarar att det handlar inte om att följa ett schema hon satt upp, det handlar om att köra så hårt man orkar, det i sig är en vinst. Att vad hon vill se är mig kämpa för att göra allt jag kan, se mig drypandes av svett med darrande ben. Hon uppmuntrar med att säga att det är få personer som hon tränar som faktiskt vågar att ta ut sig så som jag gör, många stoppar sig själva innan för att det är lite av en läskig känsla att pressa sig till det yttersta, och ja, det kan jag ju se, jag gör det, jag pressar mig, men så tycker jag återigen att den yttersta kanten borde vara längre bort ibland. Det är mer än en gång som jag bett henne om ursäkt för att jag inte är bättre... ja det säger väl typ allt... jag inser ju någonstans när jag säger det, att det är inte för HENNES skull jag gör det. Jag gör inte henne besviken, hon tycker jag är grym ändå. Så varför känner jag att jag måste prestera för henne? Detta är något som varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas, att jag anser att jag borde kunna bättre. Skillnaden är väl att numera är jag medveten om detta, och jag är även medveten om att det inte är realistiskt alltid, men det hjälper inte! Det är det som är så frustrerande, att jag- som är så bra på att guida andra genom liknande problem- inte kan komma ifatt mig själv på den här punkten. Men visst, det är ju alltid lättare med andra.... Jag jobbar på det, det gör jag... på samma sätt som jag jobbar på att jag inte i förväg inte tror jag kommer klara av Elins övningar, så jag fångar upp de negativa tankarna/kommentarerna och ändrar dem till ett positivt "ja det klarar jag!". Förhoppningsvis kommer jag en dag ha förändrat de negativa automatiska tankarna till positiva istället. Första steget är ju att uppmärksamma dem och ifrågasätta dem.. Myrsteg....