Tabata- träningen från helvetet??

Torsdagens träning var ingen lätt lek. Kan ju inte påstå att Elin startade mjukt med mig denna första vecka. Vilket i och för sig är precis som jag vill ha det, jag bara har en tendens att glömma det mitt i passen och när jag stånkar och stönar över min träningsvärk!
Vi började med lite stretch- och flexibiltet, ett av mina problem är som sagt att jag har en tendens att vara stel och ovig.
Sen gick vi in i stora salen och körde Tabata- intervaller.
Mmm, det var... kul...
Att något som ändå är så förhållandevis kort kan vara så jobbigt!
Första Tabatan körde vi "Idioten" i maxfart.
Andra var det hopp och skutt upp och ner på en Step-bräda.
Tredje var burpees.
Fjärde skulle varit omvända burpees, men mina lår var helt slut efter veckans träning, så det fick bli handstående och "sparka fötterna i rumpan".
Kan säga att jag var lagom slut efter detta. MEN det var extremt skönt att inse att varken konditionen eller styrkan är "sämre" än innan jag åkte. Snarare tvärtom på något märkligt sätt, då jag knappast skulle klarat detta för säg fyra månader sedan. Sen tror jag i och för sig att mycket sitter i huvudet. Var nog bra för mig att komma bort ett tag, här hemma har jag en tendens att bli alldeles för stressad och det märks tydligt i hur jag klarar av min träning.

Senare åkte jag till Haninge och fick äntligen träffa Ellie för första gången, dottern till en av mina bästa vänner. Så söt! Jag erkänner, jag vill nog ha en själv ;)

Bra drag!

Man vet att man har haft ett bra träningspass när man är så slut efteråt att man känner att ingen får prata med en för då kommer man explodera ;)

Vänner är bra att ha men kroppen är öm

Igår fick jag och min fina vän Mari äntligen till en träff. Underbart att se henne och den fina magen. Om allt går bra, och det håller jag tummar och tår för att det kommer att göra, så ska ett litet underverk komma till världen runt alla hjärtans-dag.
Hon hade verkligen den där klichée-iga graviditetlystern!

Efter det pass nummer 2 med Elin. Träningsvärken från förra passet satt där den skulle... Och kände mig lite seg, framförallt var det framsida lår som tog emot och inte riktigt ville vara med. Jag försöker intala mig att det faktiskt var första passen på över en månad och inte en fingervisning om att min kropp ska bara så här när jag vill ha en högre träningsdos! Får nog allt vänta med utvärderingen till efter ett par veckor, vet ju att jag har en tendens att tro det värsta när det kommer till mig och min kapacitet.

Det är bara att ta nya tag och köra på, så nu är jag på väg igen för pass 3, sista passet med Elin den här veckan. Ska försöka få in ett löppass och/eller ett intervallpass i helgen.

Träningsåret har satt igång, på allvar!

Mitt "nyårslöfte" är att komma i mitt livs bästa form. Jag ser det väl egentligen inte som ett löfte man slänger ur sig på nyår, men det är ju passande att säga sådant då.

För resan dit har jag ju redan startat under förra året och nu gäller det att bygga vidare.

Sen är det svårt med ett löfte som inte riktigt går att specificera. VAD exakt är "mitt livs bästa form"? Vad innebär

Ja jo, självklart är jag ute efter en fast, vältränad kropp. Men är det helt realistiskt efter vad jag utsatt min kropp för ett par år sedan? Det har ju verkat under det senaste året att om jag ska få de resultat jag verkligen vill ha, så måste jag ha en sådan väldigt hög träningsdos och en sådan väldigt strikt kost att det mer eller mindre inte finns rum för annat, och jag är inte beredd att göra den uppoffringen. Jag måste leva också, jag har varit nere i den typen av helvete förr, så jag vet att det inte är värt det!

Men en starkare kropp, en piggare kropp, en smidigare kropp, en så pass "fast" kropp som är möjligt för mig. Så får mitt löfte vara då.

Sen kommer den andra lite knepiga delen av detta "löfte". HUR ska jag göra för att uppnå detta? Min kropp kör verkligen sitt eget race, och man vet aldrig riktigt vad den ska få för sig härnäst. 

Svagheter flyttar på sig i kroppen hejvilt, så det är inte alltid lätt att veta vad vi måste arbeta med just den här veckan, vilken kost kroppen tycker att den behöver ändras också från vecka till vecka, samma sak med hur mycket vila. Ibland kan jag ha total vila i två veckor, en månad, och jag kommer tillbaka starkare och snabbare än någonsin! 

Så hur vägen till detta löfte kommer att se ut återstår att se. 

Men jag kommer sätta upp mål att sikta mot under tiden i alla fall.

Till min hjälp att klara av allt detta har jag min fantastiska tränare Elin, som bannemej är en Gudagåva! Hur kan man annat än älska en person som ser alla ens svagheter och riktar in sig på dem, får mig att känna mig som en totalt otränad person som aldrig varit ur soffan! Vilket är ju precis vad som behövs, för de är de svagheterna som hindrar mig att bli så "bra" som jag vill.

Har även en "outstanding" massör, Jonas, som inte bara är en suverän person, han är även en plågare av högsta mått. Att små, små muskler kan göra så ont... men vilka resultat det sedan ger! 

I måndags hade jag och Elin vårt första pass sen jag åkte till Rumänien i mitten av oktober. Träningen när jag var i Brasov var väl inte på högsta nivå, men ett par gånger i veckan tränade jag mig själv i alla fall, men sedan jag lämnade Brasov i mitten december, och fram tills i måndags så måste jag med nedslagen blick erkänna att styrketräning har det inte blivit ett dugg av under hela den tiden. Däremot har jag lyckats hålla uppe konditionsträningen någorlunda.

Så det var med spänning och bävan som jag startade passet. I vilket form är jag, hur mycket har jag tappat?

Men Elin var grymt nöjd, och jag tror vi båda var positivt överraskade. 

En av hennes kommentarer var att jag måste tränat på bra, för jag såg så stark ut. Jo men tjena... men det tackar jag för och suger åt mig!

Vi körde ett pass som fick igång hela kroppen. Går ut på att köra utfall i olika riktningar, med handelpress denna gång, kattelbellsvingar och armhävningar. Armhävningar har tidigare varit en svag punkt hos mig, men nu gick de riktigt bra. Elin var imponerad. Tror jag har Sofia och hennes armhävningsutmaning att tacka för det! Även om jag har tappat en stor del styrka sedan dess, då jag varit dålig på att underhålla det.

Men om man ska summera passet så var det ingen uppenbar försämring än där vi slutade förra året!

Jag var lite stel i överkroppen - om man i exempelvis ett utfallssteg, sträcker änderna över huvudet och försöker böja bara överkroppen (hålla höften stilla) åt sidorna så är jag väldigt stel där, det tar emot. Men det är som vanligt!

Pass no 2 är i eftermiddag, får se vad hon kokat ihop åt mig i då. 

Det känns så enormt kul att vara igång igen och jag är SÅ laddad!!

Tänkvärd artikel

http://www.theatlantic.com/sexes/archive/2012/12/why-do-i-still-feel-uncomfortable-playing-a-gay-man-on-tv/266657/

Saker jag insett på senaste...

Jag kan (ibland) se att det är hormoner som tycker att jag är fett och ful vissa tider i månaden, även om jag där och då verkligen känner det till hundra..

Att jag kan må så otroligt dåligt mentalt, sämre än jag minns att jag gjort på oerhört länge... och jag har inte längre ett behov att använda mat/ätande som ett sätt att döva känslor

Att jag kan vara så låg psykiskt att det känns som om kroppen är gjord av bly... och ändå kan gå in för ett träningspass, och tvinga mig själv att köra allt. Kan inse att det är en mental block och inte psykiskt, och att det trots allt är jag som bestämmer... och därmed lyckades köra hårdare---

Alla saker är en insikt hur långt ifrån min sjukdom jag numera är...

Däremot har jag på senaste dagarna insett att jag just nu inte är lyckligare än när jag var sjuk...

46

Ska för första gången testa att skriva ett inlägg från mobilen, får se hur det går. Man kan i alla fall vara säker på att det inte kommer bli tidernas längsta inlägg, blir verkligen inget bra flyt när man knappar på de här små bokstäverna!

Varit duktig och kommit ihåg att beställa tillfällig adressändring, 2 månaders post är nog ingen bra ide i mitt postfack...
Annars händer inte mycket, än så länge bara en seg söndag. Lite kaffedrickande på Waynes. Värdet är ju inte direkt upplyftande. Funderar på en bio. Om jag nu hittar orken att ta mig de 100 metrarna över Hötorget till bion :)